Tradingportalen.com - Oberoende analyser för lönsamma placeringar
Råvaror genomsyrar allt; de influerar utrikespolitik, de kan sänka presidenter, de påverkar vår köpkraft och de har stor inverkan på bolagsvinsterna.
I råvarubrevet dyker vi djupare i specifika råvaror och kommer framöver uppdatera er på hur prisutvecklingen i de vanligaste råvarorna varit under veckan.
Om ni önskar läsa om någon särskild råvara är det bara att lämna en kommentar; det behöver inte vara industriellt – bomull, timmer eller apelsinjuice går lika bra. Först ut är vår allas favorit, olja!
Brent termin, veckograf sedan 2010
Världsekonomin har fått ett stimulansprogram som är långt mycket större än vad Fed, ECB, BOJ och BOE tillsammans skulle våga sig på att pressa fram. Inte genom köp av obligationer på andrahandsmarknaden, utan i form av rabatt på nästan samtliga insatsvaror som kan tänkas kräva för att tillverka en fysisk produkt. Jag talar givetvis om det kraftiga prisfallet på råvaror.
Allra mest uppmärksammat har otvivelaktigt kollapsen av oljepriset varit. För Brent, d.v.s. Nordsjöolja, från ett stabilt handelsintervall mellan $100 och $125 från 2011 till att under andra halvåret 2014 dyka raka vägen ner till $45 där priset verkade hitta en lokal botten för en månad sedan.
Mitt i denna storm har en appreciering av dollarn bidragit till att pressa samtliga råvarupriser och en kommande räntehöjning kommer ytterligare öka alternativkostnaden för investeringar som inte genererar några inkomster till ägaren.
När det kommer till en så universell råvara som olja ska det kommas ihåg att prisutvecklingen är eftersläpande; vid ett pris över $100 var det lönsamt för i stort sett alla former av utvinning att pumpa på i högsta tänkbara takt. Började antalet köpare sina var väl inte det något problem, ”det är väl bara att lagra och vänta”.
Det har i omgångar gått till den grad att lagringsmöjligheter på land blivit fulla och oljetankers har i spekulationssyfte hyrts och lämnas flytande på havet i väntan på att oljepriset ska stiga. Frågar ni mig är det, nästan bokstavligt talat, att kasta pengar i havet.
Med en liten hedge för min åsikt; såvida inte den kaotiska situationen i Mellanöstern eskalerar kraftigt till något i stil med ett världskrig, så ser jag inte ett scenario där oljan återvänder till toppnoteringen kring $125 under de kommande fem åren.
Jag ser det som absurt att det har varit lönsamt att borra efter olja på upp emot 3000 meters djup, på stormiga hav i minst sagt bistra klimat. Det har varit en lönsam kalkyl att betala för att kartlägga havsbotten i Arktis med 3D-kartor för att hitta nya fyndigheter. Detta görs med isbrytare som släpar ett 8 km långt nät bakom sig som skickar och tar emot ljudvågor.
Att dessa bolag numera handlas till en bråkdel av bokfört värde på tillgångarna får ses som en bekräftelse på att marknaden inte ser någon stor sannolikhet för att dessa åter kommer generera intäkter i stil med vad de en gång gjort.
Mer kostnadseffektivt är det givetvis att använda fracking-teknik som drivit den amerikanska oljeboomen. Tekniken har kontinuerligt effektiviserats och sänkt brytpunkten för när den är lönsam. I dagsläget är lönsamhet dock inte fallet för väldigt många av de nyborrade brunnarna, som istället uppskattas kräva ett oljepris någonstans kring $60 för att kunna göra investeringen till en god affär.
Tekniken gör det betydligt enklare att avbryta och återuppta pumpningen vilket agerar som motkraft och snabbt ökar utbudet om priset kommer upp i lönsamma nivåer. Samtidigt utvecklas tekniken och har potential att appliceras på många andra länder under kommande år.
Parallellt till denna utveckling har vi fyndigheter i Mellanöstern där det mer eller mindre sipprar upp olja ur marken utan att det kräver någon större ansträngning. Visst kräver det initiala investeringar som ska täckas, men marginalkostnaden för att pumpa upp ett fat beräknades av OECD i våras att ligga på strax över $5.
Det var alltså en kvick utläggning kring utbudet, på andra sidan har vi givetvis efterfrågan. Det handlar i ekonomi alltid om förändringar från nuvarande situation, så när den kinesiska populationen började köpa bilar, kylskåp och tvättmaskiner i hejdundrande takt var förändringstakten på efterfrågan skarpt positiv.
Att efterfrågan nu inte hunnit växa i samma takt som utbudet innebär inte att de har nått en levnadsstandard de är nöjda med eller att ekonomin slutat växa. Jag är ingen pessimist, ekonomin är på det stora hela i strålande skick, även om det givetvis finns orosmoln och stora skuldberg som behöver hanteras. Men att 1,3 miljarder människor blir många gånger rikare på så kort tid händer inte ofta.
I USA går arbetsmarknaden som tåget och en räntehöjning är endast en tidsfråga, Europas tillväxt ser mer lovande ut än på ett tag och Indien visar ständiga framsteg. Att Indien skulle leverera en lika kraftig relativ uppgradering av levnadsstandard som Kina är dock inte många som vågar sätta hoppet till.
Även om så skulle bli fallet, eller om de Afrikanska länderna samtidigt skulle lyckas hamna i en riktig spurt, blir det svårt att matcha OPECs fritt flödande kranar.
Nu är det inte så att jag är inställd på Goldman Sachs nyutgivna publicering med $20 som ett troligt scenario för oljan, men det finns egentligen ingen anledning till varför OPEC skulle besluta om att skruva åt kranarna. Eller lyckas med att driva igenom efterlevande av ett sådant beslut heller för den delen.
Det finns ingen anledning till varför de skulle ge bort marknadsandel när de fortfarande tjänar på varje sålt fat. Det finns inte längre en situation där deras ställning fullkomligt kan diktera priset på världsmarknaden.
Som ni förstår är jag inte särskilt bullish till oljan.
Få råvarubrevet till din e-post varje torsdag!
Tradingportalen.com - Oberoende analyser för lönsamma placeringar
